"Vem kan hjälpa missbrukaren, uppslukad av sitt beroende, sin hunger, sitt enorma behov? Det finns ingen medicin: drogerna är medicinen. Och vem kan hjälpa missbrukarens familj, som så ofta får bära en del av skulden för deras självdestruktivitet?"Sommaren 2012 hittas Eva Rausing död i sitt hem i London. Hon och hennes man, Hans Kristian Rausing, hade brottats med ett drogberoende i många år. Nu försöker Sigrid Rausing, förläggare och författare, förstå vad som hände med familjen.

Sigrid Rausing var 31 när hon flyttade till en by i Estland för att under ett år studera ”avkolchosifieringen”, hur människor upplevde frigörelsen från Sovjetunionen, och hur de förstod och tänkte på Estlands historia. Hon läste socialantropologi på University College London, och detta var hennes fältarbete. Metoden kallas deltagande observation. Forskaren lever i det sammanhang som studeras, hon deltar, iakttar, skriver ner, och jämför. Sigrid Rausing kom till ett utkylt och smutsigt hus ...

"Vem kan hjälpa missbrukaren, uppslukad av sitt beroende, sin hunger, sitt enorma behov? Det finns ingen medicin: drogerna är medicinen. Och vem kan hjälpa missbrukarens familj, som så ofta får bära en del av skulden för deras självdestruktivitet?"Sommaren 2012 hittas Eva Rausing död i sitt hem i London. Hon och hennes man, Hans Kristian Rausing, hade brottats med ett drogberoende i många år. Nu försöker Sigrid Rausing, förläggare och författare, förstå vad som hände med familjen.